Språkrör från Stockholm. Den 24 Oktober. Agitationen i ölfrågan har sträckt sig vida omkring, man nedsätter värdet på dei bäjerska äfven i landsorten och i Arboga kommer man vål efter hvad det lider. Mer kanske är det en grymhet eller en orättvisa såsom somliga mena, att vilja beröfva källar mästarne det lilla procenteriet på ölet, då de lära förlora så mycket på tilltugget och böi det icke stå i hvars och ens skön att låte betala sin vara som han behagar med öpper rätt för konsumenten, att, om han händelse vis icke kan fördraga att blifva lurad på ölet köpa det direkte hos bryggaren? Ty, låton oss vara konseqventa och vi skola lika lite beqväma oss att betala aptitsupen så dyr på källaren, portern och vinerna dersamma städes, item sodavattnet å schweizerierna med trehundra procent och, om vi vilja lägg: vårt revisorsnit i sjelfva matportionerna, skol: vi säkerligen och isynnerhet å de finare re staurationerna finna dem långt ifrån så billig: som billigt är. Och gå vi så vidare til skräddarens och skomakarens räkningar upp täcka vi der många saker som äro för bred tillskurna och hvilka mer än ölet gifva os: skäl till elegiska utgjutelser. Ack, det ä förskräckligt om vi börja noggrannt under söka dyrheten i våra utgifter, vi vilja slit våra kläder af förtviflan, vantrifvas i vår: rum, icke låta raka vårt skägg hos barbera ren, aldrig äta en bit på Phoenix, afhålla os från schaggdynorna å teatrarne, icke sävt: vår person i en hyrvagn, vi känna oss allt