Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 2

— Ditåt! Lejonet och tigern trängde genom hoper och voro nästan ögonblickligen på balkongen. La Guiche, dHerbaut, Giraud, Richard, VAu: mont kastade sig tillbaka; de hade ej mera till. fälle att fly... Marc ensam hade tagit ett steg framåt. Richard hade, såsom sergeant, i handen sin hillebard ; Marc ryckte den ifrån honom och satte den, med det lugn som vanan vid öknens strider gifvit honom, emot tigern. Denna rörelse utfördes med en sådan snabbhet och noggrannhet, att tigern ej hann undan, utan blef spetsad på hillebarden. Marc hade kastat sig åt sidan; den unge baronen hade försvunnit för att lemna plats åt araben. Med ansigtet lågande af djerfhet, kraft, och mod, drog Marc sin värja, klättrade öfver balkongen och hoppade ned på torget der han skyndade mot tjufvarne. Lejonet stod på balkongen, det hade rest sig på bakbenen och slog sina sidor med svansen. Alla, som befunno sig på balkongen, voro tappra män, men de blefvo alla, utom en enda, så att säga tjusade af sin förfärlige motståndare. El-Kebir tycktes utvälja sitt offer: hans flammanle blick genomlopp balkongen. Slutligen var hans val gjordt och han skulle just rusa fram, då