Göteborgsposten – 29 oktober 1860, sida 3

(Införes på begäran.) Sång. Stundom litvet sorgfritt är, Stundom åter till besvär, Glädjen lik en jagad bind Kommer, flyr som hvirfvelvind! Lifvets rosor vissna bort, Ack vår lefnad är så kort, Men i vänners trogna ring Vandrar nöjet laget kring. Snart man glömd då aldrig är, Blott med gäckade begär, Men hvad också blef min lott, Hjertat dock var nöjdt och godt. Och när ofta motigt var, Blef ju detta mitt försvar, Fast ock i ett fjerran land, Skyddas man af himlens hand. Troget han bevarat mig, Ötver hafvets afgrunds stig, Plankan bräcklig var och svag, Jag var trygg och säker, jag. Nu på åldrens sena dag, Har jag skäl att synas glad, Mulna stunden snart försvann, När mitt lugn jag återvann. Ab. Pn.