Göteborgsposten – 27 oktober 1860, sida 2

de på min dotter? frågade ståthållaren; tror ni det, hr grefve? — Jag hoppas det. — Och jag tror det icke, sade Van Helmont. Han har ej haft någon annan åstundan än att ännu en gång bedraga rättvisan och undslippa det rättvisa straffet för sina brott. Men domrarne ha nu ändrat sitt beslut och tortyren. skall användas. — Skall tortyren användas? utbrast grefve de Bernac, som ej kunde återhålla en häftig rörelse. — Ja! svarade Van Helmont kallt! denna underrättelse tyckes utöfva ett visst intryck på er, hr grefve? — Nej! men det förvånar mig. Jag trodde domen vara definitivt fälld, sade grefven och återtog snart hela sin kallblodighet. — Protokollet har blifvit förändradt. — Är ni säker derom? sade ståthållaren lifligt. — Fullkomligt säker. — Men min dotter! min dotter! utropade den stackars fadren tröstlös. Om La Chesnaye sagt sannt, måste hon dö. — Frukta ingenting, hr ståthållare, fortfor Van Helmont och fäste sin örnblick på grefve de Bernac; frukta ingenting, allt är beräknadt. Om La Chesnaye sagt sannt, om fröken Diana