Chevaliern räckte härvid sin hand åt grefven, hvilken hjertlig tryckte den. — Min bäste Bernac, sade dAumont och närmade sig, jag är djupt ledsen öfver att ett enda ögonblick ha kunnat misstänka er, och jag upprepar ånyo min begäran om ursäkt, haf öfverseende med en olycklig far, hvars lif är nästan dödt, alltsedan han beröfvades sitt barn. — Vi skola återfinna fröken Diana, jag svär er det! sade grefven varmt och tryckte dAumonts hand. -Jag, sade dHerbaut och gick likaledes fram till grefven, jag skattar mig lycklig öfver att ha kunnat bidraga till er befrielse. — Tack, markis; jag skall vara cr evigt tacksam, likasom äfven er, hr baron de Grandair. Marc bugade sig utan att svara. Han hade ännu icke öppnat sin mun under hela samtalet. — Men, inföll La Guiche leende, det finnes ännu tvenne omständigheter, som jag ej kan få klara för mig. — Ah, sade grefven, du är i detta fall svårare att tillfredsställa än både kriminallöjtnanten och hela ståthållareembetet. Hvad är det för omständigheter? — Jag förstår nu visserligen orsaken till