Göteborgsposten – 26 oktober 1860, sida 2

— Hvad! sade La Guiche det är då för den likhets skull, som finnes mellan er, som La Chesnaye fängslat dig i sin håla. — Ja, min vän. Den uslingen dolde icke för mig skälet för sitt handlingssätt. Han förklarade det dessutom vid ransakningen. Var du ej närvarande der? — Icke hela tiden, som du vet. — Det är sannt. Men det måste finnas en afskrift af denna ransakning. Hr löjtnant, har ni ej detta utdrag på er. Grefven hade vändt sig till en af officerarne under ståthållaren i Rouen, som satt ett stycke ifrån honom. — Jo, hr grefvel svarade löjtnanten och lemnade honom ett drygt manuskript. Bernac tog luntan, bläddrade långsamt genom henne, stannade vid en sida och sade, vänd till La Guiche: — Se här står La Chesnayes förklaring rörande din ödmjuke tjenare. Grefven började läsa högt: Hvad angår grefve de Bernac och den kränkning af hans personliga frihet, för hvilken han anklagar mig, svarar jag att naturen är brottsligare än jag, då han drifvit mig till brottet och jag endast begagnat mig af ett verk, som hon sjelf utfört.