Göteborgsposten – 26 oktober 1860, sida 2

Första gången jag såg honom, blef jag frapperad öfver den sällsamma likhet, som förefinnes mellan hans och mitt ansigte. Jag var då förklädd; jag bar min vanliga drägt och som mina anletsdrag doldes under mitt långa skägg och mitt orediga hår, kunde grefven icke märka likheten. Viss om att hädanefter lätt kunna gifva mig ut för grefven när jag så ville, beslöt jag att genast begagna mig af denna utsigt till att strafflöst kunna handla. Nu då jag är trött vid detta yrke och dödens stund är nära, må man gerna veta alla mina hemligheter. (Forts.)