Göteborgsposten – 26 oktober 1860, sida 1

Tvenne officerare under ståthållaren i Rouen intogo de båda andra hörnstolarne. Den förste af de fyra vid kaminen var ingen annan än chevalier de La Guiche. Bredvid honom stod Van Helmont, den gamle lärde. Hans panna var alldeles kal och hans kropp tycktes ha om möjligt ytterligare magrat. På de flammande ögonen, den hopbitna munnen och de rörliga näsborrarne tycktes han nästan ha föryngrats. Lidandet och sorgen lästes väl också i detta uttrycksfulla ansigte, men man anade att i denna öfverlägsna själ hade kampen mot händelserna eller menniskorna, känslorna eller passionen uppväckt ny styrka och föryngrat krafterna i stället för att uttömma och försvaga dem. De båda andra personerna sutto framför den flammande brasan. Den ene var en ung, vacker, behagfull och förtrollande qvinna, klädd med den utsöktaste smak och alldeles inhöljd i ett dyrbart pelsverk. Denna qvinna var den koketta baronessan Catherine, som vi sett efter hvart annat hos Jonas, på Saint Germains marknad, i de hemlighetsfulla underjordiska rummen i Augustinerklostret och sist på balen i don Pedros hotell. Den sköna baronessan halflåg förföriskt i stolen och lekte med sin solfjäder, derigenom visande sin finbyllta och runda arm.