Göteborgsposten – 25 oktober 1860, sida 2

soldaterna, slån, döden och gån på, tills j hinnen fram till mig. Förstån j? — Ja, Lefve La Chesnaye! Död åt polissoldaterna och ståthållaren! skreko tjufvarne i sin vilda entusiasm. La Chesnayes ögon glänste af mod och stolthet. Han hade uppnått det mål han föresatt sig. Den store coösren skrek starkare än de andra. Kaptenen gaf tecken med handen att han ännu hade mera att tillägga och den ett ögonblick afbrutna tystnaden inträdde åter. — Under det j handlen på denna sida af torget, sade La Chesnaye och påskyndade sina ord, skola Cameålgon, Bernard och Richard verka på den andra. Ja, Camåelon, Bernard och Richard! fortsatte talaren, då han såg hvilken verkan dessa namn utöfvade på tjufvarne, mina trogna, de som ha synts förråda mig och likväl endast utförde min egen vilja! Hören, tjufvar! Ni återkommen från edra villfarelser, ni ångren er, jag vill derföre gifva er del af mina hemligheter och säga er, hvarföre jag handlat och ännu handlar, såsom jag gjort och gör. Tre saker har föranledt mitt beslut. Den första: att straffa er och tvinga er att återkomma till ert sunda förnuft. Att ställa Underverkens Hof i ståthållarskapets tjenst, det var