Göteborgsposten – 25 oktober 1860, sida 2

tonvigt på sina ord, betrakten mig nogal Jag har denna gång kommit till er med blottadt ansigte. Betrakten noga mina anletsdrag på det de må inprägla sig i ert minne och ni må känna igen mig, då jag om en stund bestiger schavotten. Ah, förstån j icke? I frågen er kanske, hvarföre jag, som nu är fri skall lemna mig i bödelns händer? Det är derföre att bödeln icke förmår någonting öfver mig! Det är derföre, att La Chesnaye icke kan dö!...TI tviflen? Hvad mera behöfves väl, för att öfvertyga er, än det som nu som bäst tilldrager sig? I denna stund väntar folket, som trängs derute på torget, min afrättning; i denna stund göra mina vaktare sig i ordning, att öfverlemna mig åt bödlarne, och nu befinner jag mig likväl midtibland er!... Betrakten mig, rören vid mig, öfvertygen er om att det är La Chesnayes eget kött och blod som talar till er! I alla här närvarande kännen mig tillräckligt. När ni om ett ögonblick skolen få se mig gå öfver torget och stiga upp på schavotten — skolen j väl då ännu tvifla på min makt? Endast ett förvirradt sorl besvarade talaren. Tjufvarne beherrskades ännu af den djupa förvåning, hvaraf de träffats. — Barn af Underverkens Hof! fortfor La Chesnaye, för nio månader sedan förrådden och öfvergåfven ni mig fegt. Jag skulle då, genom