rar, stod en tunna upprest. På denna tunna stod den store coäsren. De sju tjufvarne trädde in i salen, dörren tillslöts och coösren gaf dem tecken att taga plats på de bänkar, som ännu stodo tomma. De nykomna sutto ett ögonblick alldeles häpna; de sågo framför sig i denna sal fyrtiotre barn från Underverkens Hof, de tappraste, djerfvaste och beslutsammaste, och hvilka de trodde befinna sig i denna stund långt ifrån F6camp. Icke ett ord vexlades likväl. Alla satte sig tysta på sina platser. Några minuter förrunno; man hörde alltjemt folkmassans brus derute. Den store coösren stampade med foten i tunnan och höjde venstra armen; alla tjufvarne reste sig upp. —-Räkningen! sade chefen. — Ett! sade genast förste tjufven ytterst till höger på första bänken, och satte sig. — Två! sade den följande och satte sig äfven. —Tre! tillade den tredje. Så fortsattes det, tills man uppnått siffran femtio ! (Forts.)