Göteborgsposten – 24 oktober 1860, sida 1

UU MMMM —— kb. kktkutue—n— —— . v — AA AR Hvad jag ännu icke förstår, det är att kap: tenen, som brukar vara så klok, listig och försigtig, kande roa sig med att rida så under bar him. mel utan spejare, som förut undersökte vägen. — Men, anmärkte Tallebot, han borde äfven vetat, att trakten var bevakad, att rättsbetjenter och polissoldater lågo kringströdda öfverallt, och, slutligen, att tjufvarne lofvat vara emot honom. Han borde ha vetat allt detta, som sagdt är, och hvad du säger Sulpice, tyckes mig vara alldeles otroligt. — Saken har likväl passerat såsom jag säger, det försäkrar jag. Jag upprepar ännu en gång, att jag icke förstår det. Det måste ha varit något trolleri under affären. Den som kunde så döfva Peter Slagtare, bara genom att röra vid honom med fingerändan, den som kunnat göra sig åtlydd af oss alltifrån första stunden vi sågo honom, kortligen, den som i närvarande stund har den store coösren i sin tjenst — han måste stå i direkt förbund med hin håle sjelf. — Bah! inföll Tallebot; om så vore skulle han ej ha behöft oss, för att förfölja kaptenen. — Hvem vet? — Sulpice har rätt mumlade de andra tjufvarne. — Jag är törstig! afbröt tvärt Peter Slagtare.