Göteborgsposten – 23 oktober 1860, sida 1

emot taxeringsnämnden; men äfven denna beskyllning, ehuru måhända, hvad en eller annan person beträffar, i någon mon motiverad, dertill anledningen är den svårighet, som hos nämnden uppstår att i förevarande afseende uppdraga en bestämd gräns, torde likväl med den utsträckning, som af H. S. T. deråt gifvits, vara obefogad. Det vore alltför mycket begärdt, det H. 5. T., efter nu vunna upplysningar, skulle erkänna, att tidningens omdöme öfver ifrågavarande beskattning varit förhastadt, likasom att det af tidningen föreslagna beskattningssystem är helt och hållet opraktiskt. Hvad man emellertid borde kunna hoppas, vore att tidningen erkände, det samma beskattningssystem, enligt hvad här ofvan är vordet åda galagdt, drabbar den mindre förmögne med en högre afgiftsprocent, än den förmögnare, ett förhållande, hvilket i och för sig borde vara egnadt att, från H. 5. T:s ståndpunkt, öfver systemet neddraga en ovilkorlig förkastelsedom. Det lärer följaktligen ej återstå annat sätt för tillfredsställande af billighetens och rättvisans anspråk i förevarande afseende, än att uttaxera kommunalafgifterna med viss procent af den inkomst, vare sig af kapital eller arbete, den skattskyldige eger, dervid det emellertid, så länge beskattningen utöfvas al en samvetsnämnd, ej lärer kunna förvägras densamma att, om än i ringa, dock i någon mån luta till den inom England och flera andra länder godkända progressiva beskattningsteorien. Medelst den af rikets ständer numera antagna nya bevillningsordning, hvarigenom äfven kapitalerna blifva underkastade direkt beskattning, göres en särskild nämnd för uttaxering af kommunalafgifterne öfverflödig, såframt man nemligen anser densamma ovilkorligen böra utgå 1i aritmetisk proportion till de skattskyldiges inkomster; dock, härom blifver det väl tids nog att framdeles orda, då fråga uppstår om införande härstädes af de nya kommunalförfattningar, som väl inom kort tid torde vara att emotse. Jemför man emellertid nu å ena sidan de belopp, hvilka blifvit påförda de af H. S. T. uppräknade 309 personerne, med desse personers förmögenhet och inkomster, samt å den andra sidan återstoden af den uttaxerade summan med de deraf drabbade personernes föormögenhetsvilkor, så lärer den af H. S. T. öfverklagade orättvisan väl ej finnas till annorstädes, än uti tidningens egen inbillning, derifrån Ins. emedlertid hoppas att den skall försvinna vid en mera mogen eftertanke, än den, som synes hafva gjort sig gällande vid anmärkningarneg nedskrifvande. Göteborg d. 22 Oktober 1860. Ledamot af taxeringsnämnden.