Göteborgsposten – 22 oktober 1860, sida 2

höger, Humbert! Våra hästar stå i skuggan fråi Bernhardinerklostrets murar. Gå ut på dess bräder, som jag låtit lägga öfver kanalen! Humbert lydde; alla följde honom. Efte några sekunder var den lilla truppen framme p det anvisade stället. Reynold, som sist gick öf ver den improviserade bryggan, förstörde henn med att stöta bräderna ned i kanalen. En oredig massa skymtade fram i skuggar från de höga klosterbyggnaderna. Femton eller tjugo man befunno sig der til häst : alla klädda som polissoldater. Midtiblanc dem befann sig en gammal gubbe, sittande på er vacker svart hingst: det var mäster Eudes. Då han fick se sina söner komma, strålade hans oroliga blick åter till. — Ahl sade han, jag visste nog att n voro mina värdiga söner och att j skulle öf. vervinna alla hinder. Se här, Reynold, häl är flickan, jag har skyddat henne väl, hor sofver ! Den gamle banditen pekade härvid på er menniskokropp, som låg framför honom på sadeln. Det var Aldah; den unga flickan låg orörlig utsträckt, söfd af en stark sömndryck, . som mäster Eudes tvingat henne att taga. Reynold kastade sig, utan att säga ett ord, upp på den spanske klipparen, som en af ryt