Göteborgsposten – 22 oktober 1860, sida 2

Ah, skall icke jag med egen hand taga lifvet af denne Van Helmont, så... — Ha vi hästar? frågade Humbert och tryckte till sitt bröst ståthållarens dotter, hvars lätta och fina kropp knappast det ringaste tyngde på banditens armar. —Ja, svarade Reynold, min far väntar oss med Aldah under skydd af vårt folk och vi ha lösen, så att vi kunna komma genom porte des Tournelles. — Hvarföre kom du så sent? återtog Mercurius. — Du skall få veta det sedan! De hade uppnått den lilla trädgårdsporten. Reynold öppnade den hastigt. Utkomna måste de vada i ett riktigt träsk af blod och flere lik summo deri. Det bleka månskenet gjorde detta skådespel ännu hemskare. — Här har således stått en strid? sade Humbert och hoppade öfver de stelnade kropparne. -— Se här orsaken till mitt dröjsmål! svarade Reynold. Jag har måst gå öfver dessa tjufvar, för att komma till er ...jag har måst döda somliga och jaga de andra för fan! Van Helmont hade nog tagit sina mått och steg, han, men han visste ej, att jag här hade de bästa af mitt folk. Han trodde oss vara ensamma. Åt