Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 2

Diana, som låg afsvimmad, kunde hvarkei se eller höra något. IHumbert hoppade hastigt ned på golfvet. — Tjufvarne äro emot oss, utropade han raseri, Van Helmont har ställt sig i spetsen för dem! I stället för att hjelpa, förfölja de oss! — Och Reynold! inföll Mercurius. — Reynold? tillade Catherine. — llvar har han blifvit af? — Ha de dödat honom? —Dödat! Reynold! sade Humbert och ryste till. — De båda bröderna betraktade hvarandra med ett uttryck af häpnad, som är omöjligt att återgifva. Ilastigt börjades åter oväsendet derute och den barrikaderade dörren mottog en häftig stöt. Det var Marc och hans kamrater, som försökte stöta upp densamma. — Skulle vi vara förlorade! utropade Humbert. — Förlorde! upprepade Catherine och bleknade. — Men vi skola icke dö utan att ha gifvit någon lön för möda! sade Mercurius och ryckte häftigt på ett af draperierna vid fönstret, så att gardinstången föll ned. Han tog den i afsigt att begagna den till försvarsvapen : den var ock tjock och massiv samt af hår dek.