Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 2

Tst! inföll Cath De håda männen tystnade. Ropen i salong Ivad dett: orolig öfver den p vill bert, I Med klitra en Hockatts le han upp på de etter och skåp bildade i Ian lade örat till I Man hörde tydligt n af stolar, erine hastigt. Hör! a hade upphört. 1 säga? mumlade Humötsliga tystnaden. skicklighet bord, tabuvighet och varrikaden. lörren och lyssnade. ljudet från en stark stämma, som talade i så IHastict fall: ble vacklade IT -khet. ongen derintill. nubert och var nära att 1, derpå öfverdrogs hans panna af en förfärande Mircurius och Humbert hade behållit sina masker för Camellonus skull). I vad det ? Catherine, då de märkte Van IHelmont! är mumlade utropade Mercurius och denna rörelse. Iumbert. -— Van Helmont! upprepade Mercurius. Catherine förstod ic om den scen, som egt Vicilles-Tituves. — Van Helmont! röst! sade Humbert. ke, ty hon var okunnig rum i husct vid gatan Jag känner igen hans Derpå gaf han dem tecken med handen, att låta honom fortsätta med sitt lyssnande. Mercurius, Catherine och Cameleon väntade under djup oro.