oo MMUUNNMULnRS Den höll sig likväl, förstärkt som den var genom skåpet och stolarne. Oredan i salongen hade nått sin höjd. Rasande öfver att ej kunna få upp dörren, började Marc, La Guiche och Van Helmont anstränga sina yttersta krafter. — Tag en bänk... till murbräcka! sade markis d Herbaut. — Du har rätt! genmälte La Guiche och skyndade till den anvisade bänken. Tio å tolf andra hjelpte honom att bära fram den. Bänken var, såsom alla möbler på den tiden, grof och massiv. Man grep i den med fördubblad ifver och stötte den mot dörren, som med ett brak sprang isönder. — Mod! skrek man från alla håll. — Till trädgården! sade ståthållaren, träffad af en plötslig tanke, att nemligen omringa hotellets byggnader. Don Pedro, som stod bredvid honom, skakade på hufvudet och höll honom tillbaka. (Forts.)