Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 2

Catherine kom Mercurius till bjelp och me. dan denne höll den unga flickan, band banditen älskaren, fast kaflen. Diana var krossad, utmattad, utan förmå: att andas, och föll som con späd blomma, bru. ten genom on jättelik cks fall öfver henne. Mercurius snarare kastade än lade henne ned på stolen. -— Seså, sade han, nu skall hon nog lemna 088 i ro. i Derpå vände han sig mot Iumbert och tillade : — Nå? — Det är omöjligt att bry upp låset. Den skurken, som gjort det, har cj stulit sina penningar! svarade Humbert. — Då spränga vi dörren! — Omöjligt, hon är jernbeslagen. Fan regera! Vi äre således fångade här som råttor i en fälla? — Men Reynold, som icke kommer! anmärkte Catherine. -— Jag hörde likväl signalen. — Ropen voro mycket tydliga! sade den unga qvinnan. — Tjufvarne angripa hotellet! — Men Reynold? — Reynold ? upprepade Inmbert. Hvad gör han ? Ilvarför lemnar han oss här