Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 1

misstaga de sig om ljuset och färgerna. Vidare kan jag tillägga att de schartauaner, som blifva evangeliska, äro de bista menniskor, som man kan råka. Den stränga uppfostran, deras sinne genomgått, har förlänat dem en kraft och en sjelfbeherrskning, hvilka, sedan de mildrats af den evangeliska sanningens varma strålar, bilda förträffliga karakterer. Schartauanerna ha, hvad deras kyrkliga uppfattning angår, mycket gemensamt med katolikerna, men skilja sig från dem i en punkt. De ha för närvarande tvenne påfvar. Den ene tronar i staden Lund. Han heter Cedergren och han predikar i en liten kyrka med så puritanskt utseende, som den strängaste presbyterian kunde önska. Den kallas Klosterkyrkan, men af skäl, som jag ej känner. Jag var der en gång, och det låg någonting isande i gudstjensten. Aftonen förut nämnde jag till biskop f4X att jag ämnade gå att höra hr Cedergren. Låt oss, sade han, då se efter hvad vi ha: för text i morgon. Han uppläste nu den af den lutherska kyrkan bestämda texten och företog sig derpå att uppgifva för mig hufvudindelningen i Cedergrens blifvande predikan jemte en del af utläggningen, som jag skulle få höra. Det slog riktigt in. Predikan var kall, torr, formell och tråkig. Detta vittnar om dess stereotypa karakter. Hr Cedergren har stort inflytande öfver sitt parti och är äfven högt aktad af andra såsom en hederlig och gudfruktig man. Påfven N:o 2 regerar på en ö i grannskapet af Göteborg.) Han styr Göteborgs stift, biskop och allt. Biskopen är en mild, alsklig, medlande personlighet, en förträfflig predikant och förträfflig man, men insnärjd i schartauanismens garn, och den envise, hårde och despotiske Holmqvist har förvärfvat sig ett inflytande öfver honom och alla de öfriga (?), som är verkligen beklagligt. En egenhet hos honom är, att han beständigt har någon process mot någon af sina sockenförsamlingsboar. Vid sista prestmötet i Göteborg utmärkte han sig genom några högst ovanliga tal, ovanliga äfven i Sverige genom den intolerans och presterliga despotism de andades, Jag har aldrig hört hr Holmqvist predika, och icke heller har jag sett honom, men man spårar olyckligtvis hans inflytande mångenstädes. Dessa tvenne män äro de inflytelserikaste inom partiet. De öfriga schatauanerna torde kunna indelas i trenne klasser. För det första finnas bland dem några få män med verkligen öfverlägsna själsgåfvor. Dessa äro, som jag tror, icke rätt säkra på sin sak. De skulle icke för allt i verlden vilja låta någon märka det, men man märker det stundom ändå. Om de råka någon, at hvilken de tro sig kunna lära något, utan att röja sina egna tvifvel, så betjena de sig af hvarje tillfälle dertill. De veta i sjelfva verket icke hvad de skola tänka om sitt eget system och om de rörelser, som existera inom landet. Den, som skrifver detta, har haft flera tillfällen att göra denna iakttagelse. Må ) Kyrkoh. Holmqvist har visserligen förut haft sin verksamket på ön Hisingen; mena är numera, som man torde veta, kyrkoherde i Qville pastorat på fastlandet. Red:s anm. vr — ——— vr vw——A—em—— -—V.——