Göteborgsposten – 19 oktober 1860, sida 2

Richard, som väntat sig att Reynold skulle komma, stod stum och slagen af häpnad. — Ja, La Chesnaye! upprepade Van Helmont och höjde rösten. Han eller hans medbrottslingar hafva begagnat sig af maskeradens frihet och inträngt denna natt i hotellet; han eller hans medbrottslingar äro här ibland er! Alla betraktade hvarandra med den djupaste förvåning. — La Chesnaye här! utbrusto de upprörda gästerna. — En person skall visa er på spåren, mina herrar, fortfor Van Helmont, och denne person är densamme som j kallen grefve de Bernac! — Grefve de Bernac! utbrast m:me dAumont och tänkte på sin dotter, -— Grefve de Bernac! upprepade baron de Grandair; han är här! — Må han komma hit! sade Van Helmont och tog ett par steg famåt. — Grefve de Bernac! sade hr de Guise; men man släpade bort honom för några minuter sedan i detsamma de vilda skrien hördes. — Han bortförd! utbrast Van Helmont i raseri. Ni menar att han flytt; ty denne man, som ni kallar grefve de Bernac, som ni tager för en ädling, denne man har bedragit er, han är en bandit — kortligen, denne samme man är ingen annan än kapten La Chesnaye!