-— La dChesnaye! utbrusto de förvånade (gästerna, utan att likväl ännu vilja tro. — Ja, La Chesnaye! upprepade Van Hel-mont. — Men... min dotter... Diana? sade m:me dAumont, som hennes man förgäfves sökte lugna. — Bortsläpad tillika med honom! sade hertigen af Guise. Baronessan Catherine och fröken dAumont fördes bort tillsammans af en person, förklädd till Merkurius och en annan, densamme som stött ned denne olycklige. De Guise visade härvid på stadssoldatens blodiga och liflösa kropp. — Giraud! utropade Van Helmont, i det han lutade sig ned öfver den fallne, som han kände igen vid första ögonkastet. — Giraud! upprepade Marc, förvånad öfver att här på balen återfinna den, som han vid sin ankomst till hotellet sett stå väntande bland betjenterna. — Men, anmärkte La Guiche, jag har med mina egna ögon sett grefve de Bernac med våld bortsläpad ur denna salong af banditen. — Och vi äfven! skreko ett tjog röster. (Forts.)