Göteborgsposten – 19 oktober 1860, sida 1

den fordne stadssoldaten, hvilken ingen dessutom kände. Några ädlingar, bland hvilka äfven var hertigen af Guise, omgåfvo Catherine, då Diana och de Bernac fördes bort; men äfven de hade blifvit för lifligt öfverraskade af det tillkännagifna anfallet, för att icke genast fästa hela sin uppmärksamhet vid försvaret af sina egna och sina vänners personer. M:me dAumont hade visserligen skyndat mot Diana, men hon drogs in i den böljande mängden och hade derföre icke sett hvad som händt. — Min dotter! min dotter! utropade hon och lyckades slutligen bana sig väg mellan gästerna med kraften hos en mor, som vill återtaga sitt barn, en kraft med hvilken ingen annan mensklig styrka kan jemföras. — Diana! inföll hr dAumont: är hon icke hos er? . — Diana! Diana! upprepade den arma qvinnan med sönderslitande ton. — Hvar är hon? frågade Marc hastigt den olyckliga modren. Om man besinnar att antalet af don Pedros gäster utgjorde åtta hundra personer, skall man lätt kunna inse hvilken trängsel som rådde i salongerna.