Göteborgsposten – 18 oktober 1860, sida 3

Vid denna underrättelse om faran, utbrast ett förskräckligt tumult från alla håll. Damerna uppgåfvo gälla, sönderslitande skri och sågo sig redan vara i banditernas händer. Somliga sökte sin räddning i armarne på en bror, en make, en far, en älskare, andra nedföllo sanslösa på sina stolar. j Spetsar och klädningar söndersletos, juveler kringströddes på golfvet. — La Chesnaye! La Chesnaye! skrek man både inne och ute, i 8alongerna såväl som på gatan och gården. Humbert, Mercurius och Cameålon hade, begagnande sig af denna första oreda, icke förblifvit overksamma. Catharine hade skyndat in i blåa salongen. Mercurius hade skyndat till Diana och burit bort henne på sina herkuliska armar, och Camålton hade rusat på Humbert, som tycktes vilja strida emot, men ej förmådde motstå den som drog honom med sig. Alla fem befunno sig snart i blåa salongen, hvars tunga dörrar genast tillslötos efter dem. (Forts.)