Göteborgsposten – 18 oktober 1860, sida 2

— Ni är fri! sade han sakta. Jag skall, om ni så vill, när dansen är slut, föra er tillbaka till denna plats och jag skall derpå gå att lemna mig i er fars händer. Om ni vill att jag skall fly, Diana, så måste ni gå med... Allt är i ordning. Men, ännu en gång, ni är fri. Diana sänkte hufvudet, qväfde en suck och lät föra bort sig. Grefven hade ånyo sett på sitt ur. — Två! mumlade han. Ögonblicket är inne! Reynold skall snart gifva signalen. Han ledde nu bort Diana, som ej mera egde medvetande af hvad hon gjorde, ställde sig med henne i den danscirkel, som redan bildats af andra par, och lagade så att han fick plats alldeles midtemot dörren till den lilla blå salongen. Catherine och Mercurius stodo några steg derifrån, Giraud hade smugit sig bakom Catherine, följd i hack och häl af Camålon. Musiken, som kallade dansörer och dansörer till verksamhet, hade förorsakat någon rörelse i den krets af tillbedjare, som trängdes omkring Catherine. — Två! hviskade Mercurius i örat på baronessan. Färdigt! signalen skall snart låta höra af sig! Humbert vände sig till hälften om och vexlade en bliek med Mercurius,