Göteborgsposten – 18 oktober 1860, sida 2

Giraud lemnade sin observationspost och närmade sig gruppen. Catheine och Mercurius vände honom båda ryggen och blefvo honom derföre icke varse. — Diana! sade då grefve de Bernac och lutade sig ned öfver ståthållarens dotter, hvad har ni beslutat ?. .. Mitt lif? Min död? ... Skall jag fly? Skall jag stanna qvar? — Fly! sade det arma barnet med qväfd stämma. — Ensam? inföll grefven. Diana svarade icke. — Då..stannar jag qvar! —Henrik! utbrast den unga flickan alldeles nedtryckt af förfäran. — Skola vi resa tillsammans? — Henrik! Orkestern spelade upp de första takterna till en ny pavane. Grefve de Bernac steg upp och räckte handen åt Diana. — Kom! sade han. — Dansa? mumlade Diana. Min Gud, jag kan ju icke! — Ni måste, Diana! Jag har ej något annat medel att kunna aflägsna er från er mor. Diana gjorde en rörelse, som om hon velat befria sig från honom. Grefven höll henne fast.