Göteborgsposten – 18 oktober 1860, sida 1

En för de öfriga närvarande omärklig blick hade vexlats mellan dem och följts af en lika osedd blinkning. I ett hörn af salongen stodo trenne män, ifrigt inbegripna i samtal med hvarandra: de voro egyptiern, chevalier de la Guiche och markis d Herbaut. Men under detta samtal förlorade egyptiern ej ett enda ögonblick ur sigte ståthållarens dotter, som han såg darra under grefvens eldiga blickar, liksom turturdufvan i falkens närhet. Balen var nu som lifligast. Kl. var half två: Reynold hade redan mer än en timma varit borta från sina bröder. Emellan den af egyptiern samt hans tvenne vänner bildade gruppen och den talrikare som omgaf Catherine, stod en person, med strängt och allvarligt yttre, stödd mot väggpanelningen. Det var Giraud, polissoldaten, som Mercurius alltsedan sitt inträde i salen oaflåtligt följt med blicken. Richard och Cameleon hade försvunnit några ögonblick förut. Då Mercurius ställde sig bredvid Catherine, sträckte han ut sin merkuriistaf från höger till venster. Denna rörelse, vid hvilken ingen fäste den ringaste uppmärksamhet, så enkel och naturlig, som den var, hade bemärkts af Cameleon.