Göteborgsposten – 18 oktober 1860, sida 1

fråga! Ni tyckes mig vara alldeles för högtidlig för en man, den der nyss väckt en så allmän beundran genom sin dans. Skulle dansen ha kastat någon skugga in i er själ? Huru är det fatt ? — Jag befinner mig, svarade egyptiern, i denna stund uti en sågan ställning, att jag har behof af att veta, hvilka vänner som kunna vara mig trogna. — Räkna på oss och sätt vår vänskap aldra först på prof! sade markisen med en bugning. : — Men jag är nogräknad i vänskap, mina herrar, derom får jag underrätta er. — För tusan, min bästa Grandair, behöfver ni bevis, för att tro på våra ord? — Gud bevare mig från att tvifla på er, mina herrar. — Men?... inföll fint La Guiche. — Men, återtog baronen allvarligt, jag antager ingen till vän, utan att han är mig oinskränkt tillgifven. — Icke heller jag! sade dHerbaut. — Hör! yttrade chevaliern med djupt allvar. Jag vet icke, hvad jag kan göra för er, hr baron, men ni har behagat mig vid första anblicken ; ni har varit min sekundant i mitt möte med de Bernac; ni har slagits som en man med hjertat på rätta stället, som en adelsman; kort