Göteborgsposten – 17 oktober 1860, sida 2

befuno sig, tillochmed i sina laboratorier sina anletsdrag bakom masken. Van Helmont, som var alldeles okunnig om denna, för dessa La Chesnayes så vigtiga hemlighet, trodde liksom andra, att det blott fanns en enda person, Reynold, som var ömsom bandit och ömsom adelsman. Genom denna förklaring finner läsaren, huru Diana, då hon såg grefve de Bernac närma sig, trodde honom vara samma person, som hon talat vid aftonen förut och hvilken då för henne förklarat sin hotande och hemska belägenhet. Hr dAumont befann sig icke hos sin dotter. Allt mera nedslagen och bekymrad, hade han närmat sig en grupp, som utgjordes af Bassompierre, Guise och flera andra förnäma herrar, i afsigt att räkna sina vänner, för att kunna bjuda den storm spetsen, som mullrade i konungens närhet, färdig att bryta ut emot honom. Han hade icke talat vid Giraud sedan dagen förut och hans maka hade verkligen så småningom skingrat de misstankar, som upprest sig inom honom mot grefve de Bernac. M:me dAumont, som satt bredvid Diana, samtalade sakta och förtroligt med sin granne till höger, m:me de Harlai de Sauci, gift med öfverintendenten öfver finanserna. Diana var sålunda nästan alldeles ensam.