Göteborgsposten – 17 oktober 1860, sida 2

vägra fly från föräldrahemmet, var detsamma som att åt en säker död öfverlemna sitt hjertas käraste. Diana kunde icke tvifla. Om hr de Bernac var, såsom han sagt, medbrottsling till grefve dAuvergne och hr dEntragues, hvilka voro både anklagade för majestätsbrott samt af parlamena tet dömda lifvet förlustige, så vore den ungegrefvens undergång säker och hans blod skulle flyta tillsammans med hans hufvudmäns. Den unga flickan befann sig sålunda sväfvande mellan tvenne afgrunder, tvenne fasor, och det var likväl ej mera tid att tveka, ett val måste göras. (Forts.)