Göteborgsposten – 17 oktober 1860, sida 1

hela kraften af sin själ och sina minnen, fastän förgäfves bekämpat. Då han öfverlemnade Diana åt Humbert och inkastade smärtans brand i hr dAumonts hjerta, tillfredsställde han på samma gång sin fars hat till ståthållaren, ett hat, hvars orsak sönerna likväl icke kände. Han hade dessutom beräknat, att då han arbetade för sina bröder, arbetade han äfven för sin egen framtid, och att han, då rätta ögonblicket kom, skulle ha rättighet fordra af dem, det de i sin ordning arbetade för honom. Ögonblicket var kommet och vi ha sett Reynold i Augustinerklostrets ruiner tvinga Humbert och Mercurius att erkänna hans supremati. Trion bildade sålunda ett fullständigt helt. De utgjorde en enda knut, hopfogad af trenne elementer. Reynold, Humbert och Mercurius, dessa trenne unga, starka män, och mäster Eudes, den åldrige lärde med den mäktiga uppfattningsgåfvan. och omdömeskraften — dessa fyra bildade den förfärande koloss, som förhärjade Paris och provinserna, detta ofattliga vidunder med en Briareus hundrade armar och hydrans oupphörligt på nytt tillväxande hufvuden, detta förbrännande gissel, som ingen egde styrka nog att befria sig ifrån och hvilket alla betecknade, i tron att det