Göteborgsposten – 16 oktober 1860, sida 2

La Chesnaye utstötte ett rytande af glädje och vrede. — Van Helmont! utropade han med vild triumf. Ah, det är satan sjelf, som sänder dig i mitt våld. — Det är Gud, som lemnar dig i mina händer ! svarade Van Helmont. Han vände sig derefter till tjufvarne och sade, visande på La Chesnaye. — Denne man bedrager er; det är icke honom j bören följa, det är mig! — Dig! skrek kaptenen. — Dig! upprepade coösren förvånad. — Ja, mig! sade Van Helmont ännu en gång med ett sådant imponerande majestät, att massan kände sig lifligt upprörd deraf. XVI. Tre i en. Under det Reynold och Van Helmont hotade hvarandra, i närvaro af de obeslutsamma och förvånade tjufvarne och en häftig strid utan tvifvel stod nära att bryta ut mellan dessa båda dödliga fiender, härunder dansade man alltjemnt i don Pedrog hotell. Men äfven der förbereddes en scen, lika förfärlig, lika skakande som den, hvilken nyss tilldragit sig vid Underverkens hof.