— Följen då mig p vara före er i hotellet. Er ankomst skall blifva signalen : rusen på betjenterna och framåt utan fruktan ! Vägen skall vara banad för er och utvägar till räddning beredda, för den händelse att fara skulle hota. Edra rop besvaras af våra! Lyckan vare med oss! — Ske så! upprepades af tjufvarne under en frenctisk bifallsstorm. La Chesnay hoppade i ett språng från tunnan på sin häst. — Framåt! kommenderade han. Döden, plundren och stjälen ! — Bravo! tjöt pöbeln. Hästen satte af i galopp. Kolonnen bröt upp. — Framåt! skrek coösren, då han såg kaptenen redan befinna sig vid utgången till platsen. — Framåt! upprepade packet. — Halt! dundrade en stark stämma, under det en karl plötsligt hoppade upp på den ledigblifna tronen eller tunnan. Det var Van Helmont. Tjufvarne i första ledet stannade och sträckte förvånande upp sina hnfvuden vid denna kontraorder. — För fan, recipienten! skrek tiggarckonungen ; häng den skurken, och marsch framåt!