baka vid annalkandet af vår rekognosceringstrupp, som förföljde dem ett litet stycke. Af denna rörelse skulle det tyckas som om fienden hade några afsigter mot vår högra flygel eller att han måhända vill hota oss på denna sida, för att kunna utfora en rörelse på något annat håll. Vi ha emellertid förändrat våra positioner. Tills nu senast drefvos vi af alla skäl att rycka framåt så hastigt som möjligt, för att icke gifva vår motståndare tid att organisera och stärka sig. Det har varit snabbheten i våra rörelser, som gagnat oss så mycket i våra operationer. Detta har under de senaste två dagarne blifvit förändradt. Cialdini har gått öfver gränsen. Han har passerat Teramo och ilar nu hit ned öfver Apenninerna. Om han ej bortspiller sin tid skall han stå vid neapolitanarnes flank om en vecka och då skola de senare befinna sig i en riktig fälla.) Enligt senaste berättelserna, stod Fanti äfvenledes nära gränsen i trakten af Rieti, så att neapolitanarne äro hotade på tre sidor. Det är temligen tydligt, att under dylika omständigheter vår fördel bjuder oss intaga defensiven. Utom några få bataljoner österrikare och schweizare äro öfriga, som strida emot oss, italienare, och det är ej vår afsigt att tillintetgöra dem, utan tvärtom hålla dem så oskadda som möjligt, i förhoppning om att de en dag skola slåss för, likasom de hittills stridt emot Italien. Under det ,vi hålla oss på defensiven, tills Cialdini och måhända äfven Fanti anlända, skola de komma i en sådan ställning, att de måste finna ällt vidare motstånd vara fåfängt. Men det är alldeles nödvändigt för neapolitanarne att göra någonting, för att få oss ut ur denna vår position; och det är mer än troligt, att deras rörelser under de senaste dagarne företagits i denna afsigt. Det tyckes vara mest sannolikt, att de bereda sig till ett allmänt anfall emot oss, innan Cialdini hinner hit med sina trupper. De ha enligt alla sammanstämmande berättelser inalles från 30,000 till 40,000 man, och om de kunde fullkomligt lita på alla dessa, så skulle de vara starka nog, ty de äro rikligen försedda med artilleri och kavalleri. De kunna lita på dessa vapen, och isynnerhet på det förra; men annorlunda är förhållandet med infanteriet. Inom detta finnas Cacciatori (jägare) som äro pålitliga; men med linieregementena är det icke så. Oaktadt alla de osanna uppgifter man sökt gifva dem, tyckas de ännu tro, att hvarochen som går öfver till oss tillåtes begifva sig hem, och det är hvad de fleste önska. Så t. ex. deserterade, natten till samma dag som de åter intogo Cajazzo, 15 stycken utaf den, fastän de måste gå öfver den strida floden. Om man tager detta i betraktande jemte nödvändigheten för dem att icke blottställa Capua och Gaöta och med samma äfven beskydda sin operationslinie, så kunna de knappast angripa oss med mer än 20 eller 25,000 man.