och visserligen går här en liten sådan farsot och besynnerligast med de hvarje gång lika återkommande symptomerna af vänskap, dränkning och hopbindning. Härvid torde likväl få antagas att det är mera exemplet än någon miasma som smittar. När det står att läsa i bladet, att tvenne unga qvinnor, sinsemellan de bästa vänner, kastat sig i sjön på en gång, väcker det tanken hos andra, som lefvat så att de blifvit ledsna vid lifvit, att också förena sig om en sådan död, helst den erbjuder en liten lockelse af det poetiska i situationen. Och hvem vet om icke urmakaren i Göteborg läst sådana referater innan han med sin hustru våldsamt sköt sig in ien annan verld. Så der kan man tro och gissa, men öfver de många barnamorden måste man häpna, då det härvidlag omöjligen kan antagas något lockande exempel, helst nästan alla mörderskorna blifva upptäckta och befordrade till straff. Här måste vara en annan grund och en grund som ligger djupare än man kan söka den i mödrarnas skamrädsla eller bristande förmåga att lifnära ett barn. Och om än moralen är slapp hos de 83 k. lägre qvinnorna, så är det visst att den är än slappare hos fäderna till deras olyckliga barn, dessa fäder, hvilka dock oftast icke höra till det lägre folket. Han, som ransakar menniskornas inre, dömer förmodligen icke hvarje okänd barnamörderska så hårdt som han dömer hennes okände förförare, fastän domaren på jorden måste förvisa henne till spinnhuset och låta homom kanske än vidare bidraga att befolka det. Men, lemnom det sorgliga innan den goda solen går bort. Vi må föröfrigt rätt bra, vi ha våra teatrar i full gång och koncerter derhos. Item är kungen frisk och kry igen, han håller statsråd i staden, men ämnar eljest bo på sitt sommarnöje ända tills ett par dagar före riksdagens afblåsning. Bon soir! B. P.