Göteborgsposten – 15 oktober 1860, sida 2

OVAL Ä— XV NÄ On i På den tiden var en expedition sådan som , denna alldeles icke någonting oerhördt. Poliser j var svag och den förskräckelse, banditerna injaI gade, var så stor, att grannarne till den byggnad, som de laglösa missdådarnes anfall gällde, icke vågade taga parti mot tjufvarne, utan höllo sig försig tigt inlästa hemma. Men för att expeditionen skulle kunna lyckas, måste den vara ledd af en klok chef, som visste att taga nödiga mått och steg. I så fall anförtrodde tjufvarne sig helt och hållet åt La Chesnaye, hvars djerfhet, snille, lycka och mod hade bland dem blifvit till ett ordspråk. De glömde alla, elektriserade och entusiasmerade af banditens ord, den fara, som de skulle löpa, och tänkte endast på det lysande och guldskimrande rofvet.: Alla beväpnade sig, somliga med svärd, dolkar, stiletter, andra med bössor, musköter och pistoler ; somliga skaffade sig lansar, pikar eller hillebarder, andra yxor, klubbor och liar. — ÖOrdnen eder, tjufvar! röt coösren. En stor rörelse följde på detta: rätta er! hela platsen tycktes bli tom och genomskars endast midtpå af en lång, svart linie. —