Göteborgsposten – 13 oktober 1860, sida 2

— Hallå! skrek tiggarkonungen. Trenne; rep, tag ned tre lyktor och häng dessa skurkar ! i — Ja, häng dem! instämde La Chesnaye och kastade på den tyst väntande massan en af dessa majestätiskt underkufvande blickar, som så mäktigt kunna beherrska och leda massorna, en af dessa blickar, som mer än en gång kommit troner att darra, som i stundens hänförelse afgjort för en fältherre slagets utgång och mången. gång tändt revolutionens fanatiska låga i den stormande pöbelhopens bröst. — Repen! skrek coösren. — Nåd! stammade brottslingarne. Men deras ord dogo bort i det bäftiga tumult som nu utbröt under skallande rop af: lefve La Chesnayce! Trenne lyktor släcktes och efter ett par minuter framträdde coösren till tronen och inrapporterade: — Kapten, rättvisa är skipad! Kapten La Chesnaye stod der på sin tron, nu endast upplyst af en lykta, under det dödens skuggor spredo sig från de trenne andra, lik mordengeln omgifven af sina offer. Han såg ned på tjufvarne med en mine af belåtenhet och ålade dem med en ny åtbörd tystnad. Man skockade sig nära omkring honom.