Göteborgsposten – 12 oktober 1860, sida 2

— La Chesnaye! La Chesnaye! skreko efter en stund tjufvarne. — La Chesnaye! upprepade coösren. -— La Chesnaye! skrek hopen som trängdes kring tronen. — La Chesnaye! mumlade på samma gång recipienten och Hector. Vid ljuset från facklorna, eldarne och lyktorna syntes nu en ryttare öfver massan. Denna delade sig hastigt och ryttaren red med lösa tyglar fram till midten af platsen. Han bar den svarta sammetsdrägten och den röda kappan, hvilken ståthållaren af Paris angifvit såsom signalement på banditen. En röd mask dolde till hälften hans ansigte, hvars andra hälft var gömd under ett svart och ovårdadt skägg. Ett svart, långt och tofvigt hår hängde ned kring hans panna. i Då han kommit fram till tiggarkungens tunna, hoppade han utan att vidröra marken från sadeln på tronen, stötte våldsamt ned coesren och satte sig ensam i besittning af den mäktiga tronen. — La Chesnaye! La Chesnaye! tjöt hopen, som i entusiasmen öfver den ryktbare kaptenens närvaro glömde både de scener som nyss tilldragit sig och den som många utaf dem varit nära att taga för Satan sjelf. (Forts.)