Göteborgsposten – 11 oktober 1860, sida 2

Stojet tilltog nu så, att de tre tjufvarne omöjligen kunde fortsätta sitt samtal. Den ene kunde icke höra den andre. Men en plötslig förändring försiggick inom denna sällsamma församling och en djup tystnad följde på stojet. En hög, reslig man hade stigit upp på en tunna, som fanns i midten af de fyra lyktpålarne, och äskat ljud med en tung klocka, som stod vid hans fötter. Alla hade tystnat och riktat sin uppmärksamhet ditåt. Denne man var coösren, den högste chefen vid Underverkens hof, konungen, kejsaren, diktatorn, som var beklädd med oinskränkt makt. Bredvid honom stod på en något lägre tunna en c2gou, ett slags provinsguvernör, hvars hufvudsakliga befattning var att lära de nyinträdande ledamöterna konsten att stjäla. — Ni alla medlemmar af Underverkens hof, skrek coösren med stark stämma, ni, barn af stora och lilla Egypten, ni alla, som erkännen mig för chef och han svurit sällskapets lagar trohet, hören mig uppmärksamt, mig den store coösren, ty det är frågan om att vi skola bland oss upptaga en ny broder i tiggeriet och en kamrat i våra öden! — Tyst! skreks från alla håll.