Göteborgsposten – 10 oktober 1860, sida 2

Det var han som aftonen förut på kreaturstorget å S:t Germains marknadsplats, under den hemlighetsfulle ryttarens profridt med hästen som han köpte, samtalat så förtroligt med Van Helmont; det var han som på morgonen vid porte Neuve gifvit baron de Grandair adress på fru Perrines logis, och det var slutligen han, som vid första skenet af eldsvådan, skyndat till förödelsestället. — Hector! sade Van Helmont och tryckte hans händer, du har betalt din skuld, vi äro nu qvitt. — Ni misstager er, herre, svarade sergeanten; jag har endast uppfyllt en pligt och ni vet nog att jag aldrig skall kunna infria min skuld till er!...Jag sade ju till er, att ni ej skulle denna afton begifva cr till detta förbannade näste, och att ni här ovilkorligen skulle träffas af någon olycka. Dessa ord väckte Van Helmont åter till medvetande af sin belägenhet. — OO, arma Aldah! mumlade han. Hector spratt häftigt till. — Död? sade han med qväfd stämma. -— Nej, svarade den lärde, men bortröfvad ... — Bortröfvad ? — Ja. Folkmassan trängdes omkring de båda män