Göteborgsposten – 9 oktober 1860, sida 2

— — —mn—— att icke falla, gått utför trappan, förföljd af det härjande elementet. Ansigte mot ansigte med den öfverhängande faran, insåg han nu att döden var nära och att hvarje nytt försök skulle vara fåfängt och vansinnigt. Han skyndade derföre emot Reynolds verkstad, för att vända tillbaka samma väg han kommit och rädda sig genom ruinerna till Augustinerklostret. Men lågan var snabbare än han. I ett ögonblick hade golf, tak, panelningar och väggar fattat eld. Hvar och cn af de nämnde strimmorna på väggarne, dörrarne, fönstren och möblerna hade plötsligt blifvit ett förödelsens verktyg och genast fattat eld vid lågans första annalkande, som om branden lydt någon ond andes trollstaf. Sjelfva golfvet, som dock var lagdt med qvaderstenar, bildade ett verkligt eldhaf, som böljade genom rum, gallerier och korridorer. Laboratorium, verkstäder, gallerier voro förvandlade till en brinnande masugn. Denna förfärande förändring hade försiggått med en sådan snabbhet, att det för hvarje annan in Van Helmont skulle synts vara verket af någon dämon. Men den lärde visste nog, hvaraf branden kom sig. LT Ana NV