Göteborgsposten – 9 oktober 1860, sida 2

fötterna trampade öfverallt på glasskärfvorna pi golfvet. Luften var tung af en mängd skarpa dun. ster och ville nästan qväfva andedrägten. Men Van Helmont hvarken kände eller såg. Han sökte Aldah, eller ville åtminstone skaffa sig någon utsigt att komma i hennes spår. Då han kom in i galleriet, vid hvars ena ända fanns dörren till Mercurii laboratorium, skyndade han uppför trappan och tryckte på fjedern, medelst hvilken man kom ut i det stora tomma rummet i byggningen inpå gården till huset vid Vieilles-Etuves. Fjedern gaf vika. Van Helmont tog ett steg framåt; men ryggade genast tillbaka, vacklade och föll baklänges på trappan. Ett tjockt moln af rök hade genom luftdraget träffat honom i ansigtet, då han skyndade genom öppningen. I samma ögonblick brusto lågorna, som hittills dämpats af den tjocka röken, ut på alla håll, underblåsta af luftdraget, som inträngde i det stora tomma rummet. Det var branden, som efter att ha förrödt byggningen åt gatan nu kastade sig på huset inpå gården. Döfvad, förblindad, knappt i stånd att andas, hade Van Helmont rest sig åter hastigt upp och stödjande sig mot den brinnande muren för