den hemlighetsslöja, som omgaf mäster Eudes och den föregifne grefve de Bernac, noga studerat omgifningarne till huset vid gatan Vielles-Etuves, emedan han väl visste att man skulle utlägga någon snara för honom. Ruinerna af Augustinerklostret hade isynnerhet utgjort föremål för hans uppmärksamhet och forskningar. Han hade lätt utgissat, att Mercurii laboratorium, samt Humberts och Reynolds verkstäder voro belägna i sjelfva klosterruinerna. Liksom alla medeltidsbyggnader, i hvilka hemligheten alltid spelar en stor roll, hade äfven Augustinerklostret en mängd hemliga gångar, byggnader, gårdar och rum. Van Helmont lyckades sätta sig i kännedom af alla dessa hemligheter. Han upptäckte den hemliga förbindelsen mellan ruinerna och boningshuset, der hans studiikamrat nedslagit sig. Han skaffade sig kunskap om alla dessa ofantliga gångar, dessa trappor, som förde ned till underjordiska salar, tillochmed det undandold: rum, der Reynold i första delen af denna berät: telse, lät sina bröder, i Catherines närvaro, svär: sig lydnad. Van Helmont hade äfven sedan, med samm: feberaktiga otålighet fortsatt sina efterforsknin gar, och slutligen lyckats af en slump upptäck: