var och sparsambeten är en utmärkt dygd; i ha haft kröning och hyllning, lustläger och nycket mer, som ej så nogs kan specificeras. faså, nåja, men — Gustaf Wasa! Hans minne ir värdigt firadt; besinna det var en folkfest ch att således icke ministrar och millionärer unde illuminera ifall de ville låta bli att visa ig vara som annat folk. Vare emellertid sustaf I:s minne städse helighållet, ty detär värdt att betänkas både af kung och folk per seecula seculorum. Det är flyttningstid. Allt är ambulatoriskt, ngen eger hemfriden i behåll, ty flyttar man cke sjelf så störes man af grannarnes bestyr och kommer med plats fram i trapporna, der usgerådssaker och dalmasar äro i ständig rörelse upp och ned. På gatorna komma stora ass med mobilier at särdeles blandad natur, kåsöser och fållbänkar, herrskapets porträtter . gyllene ramär och något af Marinos patenterade fabrikater samt öfverst på tinnarne af rustvagnen huspigan, högtidlig, rödblommig och öfverskådande det hela från sin thron på en gammal utdragssoffa af det der eviga rödbetsade slaget. Emellanåt får man se de stora speglarne, jackarandamöblerna och Wienerflyglarne från de rikas våningar likasom det också förekommer vid denna tid mången husvill, som går och bär omnia sua secum, efterhörande logis för billigt pris af 12 skilling i veckan i hörnet af någon familjkammare bland Ladugårdslandets eller södra bergens rucklen. Han har lätt att flytta och han flyttar också ofta, dock dertill nödgad mer af andras än af sin egen vilja. Den rike bor qvar, ty man höjer icke hyran på de stora våningarne, det är blott med de små af tre eller fyra rum, som prejeriet bedrifves. Ja det är prejeri; hur skulle eljest alla dessa s. k. byggmästare inom kort tid blifva så rika och bygga så många hus? Den fattige behöfver tak öfver hufvudet, han väljer sig en bland de små våningarne i ett sådant der nytt och präktigt hus. De vackra och väl inredda rummen, gasledningen och andra agrementer locka honom och priset, då man tager i betraktande allt detta, är icke så obilligt. Men till nästa halfår blir det uppsatt, gästen måste flytta, han finner i ett annat nybygdt hus ännu bättre lockelser i en liten våning, som visserligen är något dyrare, men -Herre Gud, man måste väl bo någonstädes. Så flyttar han oupphörligt, derför att hyran oupphörligt fördyras, än bor han på norr än på söder, än en än fyra trappor upp, oftast i rum, der målarefärgern icke hunnit torka och der fuktigheten i murarne gifver åt honom och hans kontubernalet snufva, frossa och lungsot. Slutligen orkar han ej mer gå och se på rum, någon annar skaffar honom välvilligt en tarflig och mörk jordvåning — på nya kyrkogården. I fall det är måttet på en stads framåt skridande att den årligen finner en mängd af nya hus uppstå inom sitt område, så kar man säga att Stockholm under de senare årer gått framåt med jättesteg. Ofverallt äro ny: