Språkrör från Stockholm. Den 3 Oktober. Wasafesten — jag må väl också tala om den — var lysande, briljant, splendid o. s. v., hvilket redan af tidningarne är bevisadt. Stockholm var i lördagsqväll verkligen en eldstad och der brunne icke allenast lågor af gas och stearin utan äfven sådana af frihetsentusiasm och fosterlandskärlek. Trängseln var ofantlig, men ingen kom för hårdt i klämman och för denna lyckliga omständighet ger man polisen en liten mention honorable. Utan all annan anledning än den som tycktes ligga i sakens natur, hade man dock hemligt och gerna hoppats att få se det knngliga slottet illumineradt vid ett tillfälle så högtidligt som detta och ett bland de få, då man tände ljus för en annan än den regerande monarken. Förmodligen var Hans Majestäts och hela det Kungliga husets känslor vid denna fest de mest deltagande och jubilerande och drottningen deltog ju föröfrigt af slottskapellets gudstjeust och af teaterns galaspektakel, men — slottet, vår stora stolta konunaborg — ack, om vi hade fått se den ljus klädd ändå! Om fabrikör Bergström hade fåt fästa sina gasstjernor t. ex. i linier utefter fönsterraderna och göra några brinnande grann: låter på tjenliga ställen; hvilken effekt skull det icke blifvit, hvilken förtrollande och skör syn! Men sådant skulle kostat mycket pen EEE NS NNNNSVTSSSE a oe ser ————————— AA? :m—e———— ot — —— vems