Göteborgsposten – 8 oktober 1860, sida 1

— Till verket! ropade han häftigt, faran sväfvar öfver våra hufvuden. -— Hvad då? utbrast Humbert; är faran så stor? — Ja... — Äro våra planer öfverkorsade? frågade Moercurius. — Ja. — Huru? Förklara oss... sade de båda bröderna på samma gång. — Tyst! minuterna äro dyrbara! Hör mig utan att afbryta mig! Lugna er, om faran också är nära, är likväl allt ännu icke förloradt. Men hören mig uppmärksamt och varen beredda på att genast, utan motsägelse lyda mig. Ni sågo nyss egyptiern, som först dansade med Catherine och sedan med ståthållarens dotter? — Ja, svarade Humbert och Mercurius. — Nå! denne känner lika mycket som Van Helmont en del af våra hemligheter. —En del af våra hemligheter! utbrusto de båda männen förvånade och förskräckta. — Ja. De ord, han hviskade i mitt öra, tillåta ej något tvifvel. -— Reynold upprepade nu ord för ord maskens hotelse. Humbert och Mercurius vexlade en blick af häpnad med hvarandra. — Hvem kan han vara? frågade den förre,