Göteborgsposten – 4 oktober 1860, sida 2

nn nn nn nn nn då da sig om, sin väg genom hopen oeh försvann genom en dörr derinvid. Grefven tycktes tveka en stund, meon skyndade straxt derefter in i den lilla spegelsalongen, dit ban sett Catherine gå in. Denna hade afskedat sin kavaljer och ställt sig framför en af de stora speglarne, för att ordna sin hårklädsel, hvilken bringats något ur jemnvigt genom dansen. — Hvem var det ni nyss dansade med, baronessa? frågade grefven. — Jag känner ej hans namn, bästa Henrik, svarade den vackra qvinnan. — Hvad! inföll Bernac och sänkte rösten, du vet icke, hvem han är! — Nej. — Vi måste ha reda derpå Catherine! — Hvarföre det? — Derföre att denne man är vår fiende. — Då skall jag taga reda derpå! svarade baronessan med en säkerhet, som ej medgaf något tvifvel. Derpå återtog hon med förändrad ton: — Humbert är här. — Jag vet det. -— Har ni sett honom ? — Just nyss. (Forts.)