Göteborgsposten – 4 oktober 1860, sida 2

MM MM SN Van Helmont, med hvilken han några timma förut befunnit sig i en vild strid. Det måtte dock vara hvem som helst, väl eller fiende, de Bernac var alltför tapper, att låt: nedslå sig; han tvärtom fördubblade sin ifver, han dans blef en bokstaflig gestaltning af menskli; kraft och passioners eld. Han ville ovilkor ligen draga uppmärksamheten på sig och Diana Det andra paret fortfor att göra sig vär digt det rika beröm, som först egnats det samma. Men det var en verklig tvekamp mellan dess: dansrivaler. Man visste ej hvilketdera af de båda paren, man skulle tillerkänna segrens pris. Hr de Bernac hade ej lyckats få tillfälle at tillhviska Diana ett enda ord. Rasande öfver denna motgång, hvilken har med skäl tillskref den uppmärksamhet som egyptiern och hans dansös väckt, förde han fröken dAumont tillbaka till sin mor och blandade sig derefter i de grupper, som då omgåfvo danscirkel. Han befann sig dervid ansigte mot ansigte med egyptiern. De båda männen mätte hvarandra med blicken, men Reynolds öga sökte fåfängt genomtränga den okände dansörens mask.