Göteborgsposten – 4 oktober 1860, sida 1

fann sig snart inom den krets, som var förbehållen åt de dansande. Diana bar sin svarta sammetsmask, grefven sin röda, så att ingen kunde känna igen dem. Då de dansande sågo den förnäme unge mannen i sin lysande och smakfulla drägt samt den behagliga och förtjusande unga flickan, ryggade de instinktmessigt tillbaka under några lätta utrop af beundran, liksom hade de insett, att dansens pris måste ovilkorligen tillkomma dessa nya medtäflande. Grefven och Diana togo plats, den ene med furstlig hållning och stolthet, den andra med cen gudinnas värdighet och behag. Den ett ögonblick afbrutna dansen skullc just börja ånyo, då åskådarnes leder öppna: de sig midtemot den plats, der det unga, lysande paret stod, och lemnade rum för en kavaljer med sin dame, hvilka togo palts midtemoj ståthållarens dotter och grefve de Bernac. Damen var den förtjusande italienska dan. sösen, som hennes betjent i röda och hvit: livret sagt heta baronessan Catherine de Sainte. Marie. Kavaljeren, som var maskerad likasom da men, bar en kuriös drägt, hvilken var lika s anmärkningsvärd genom sin bisarrhet, som gref ve de Bernacs genom sin slösande rikedom.