Göteborgsposten – 3 oktober 1860, sida 2

nått dörren till vestibulen, hvarefter han försvunnit i den trängsel af pager och lakejer, som trängdes på tröskeln, så att, då grefve de Bernac satte foten på marken, Richard och betjenten i hvita och röda livret voro alldeles ensamma, endast ett par steg från grefven. Den gamle sergeanten förde högra handen till sitt högra öga och gnuggade det hårdt, som om något damkorn skulle ha trängt in under ögonlocket. Hr de Bernac lade venstra handen på värjfästet, i det han med den högra satte på sig masken. Ah, mumlade han, återigen Giraud! Den drummeln börjar bli alltför besvärlig. Hans venstra hand lemnade nu värjfästet och vred i stället på ena mustachen. Alla dessa rörelser, hvilka i sig sjelfva voro helt naturliga, hade gjorts under det han gick, och grefven strök ännu en gång mustachen i detsamma han satte sin fot på första trappsteget. Betjenten i röda och hvita livreet hade begagnat sig af tillfället och intagit Girauds plats i första ledet, alldeles intill Richard. — Pass på Cameålon! sade den gamle sergeanten nästan utan att röra läpparne. — Jag har förstått, hviskade betjenten utan